Maddes lilla krypin

Så har det gått en vecka igen. Bara att konstantera att jag har hunnit med en del sen sist :)
Påskhelgen bestod i en mini-återträff i Jönköping med några få ifrån resan. Middag på Harrys på torsdagen då vi fick våldgästa Rosa-träffen som de har i Jönköping en gång i månaden och fick träffa nya mycket trevliga människor. :) Fredagen bjöd på lite sovmorgon och en härlig frukost och mysiga F hade fixat och sen tog några av oss en tur till A6. Det är kul att gå på stan med lite nya människor insgå jag, fick lite ny inspiration.

Sen kommer jag inte ihåg riktigt vad vi gjorde mer i helgen....vi spenderade en bland annat en del tid med min bror (mycket välinvesterad tid!), fika hos L och K (VÄLDIGT kul att träffa dem igen!), blev några spontanturer bl.a. till Norrköping och så en helt oplanerad dag som blev en dag med bästa vännen med blivande make. Så får erkänna att helgen får väl godkänt!

Nu är det lite skruttigare med mig dock...har lycktas få en infektion i munnen/tandköttet så nu är den penicillin som gäller igen. Svårt att gapa och äta. Yey...men piller är bra, det har vi testat förr. Kommer troligen bli att plocka de där visdomständerna framöver ändå...detta är inget jag vill vara med om igen. Har en vän som haft samma beskymmer, återkommande, så tar gärna inga risker.

Känner att detta inte blev det mest upplyftande inlägget i hisorien. Verkar vara lite ur fas där.
Vi får se vad jag har att erbjuda nästa gång.

Ha en bra afton! :)

...jag faktiskt har sett alla 5 av "The Big Five" på min lilla tripp söderut. Trodde att jag missat vattenbuffeln men det visade sig att jag hittade 3 st som badade när vi flög över Ovangodeltat i Botswana, nice!!! :) Har tyvärr inga bilder på leoparden men på de övriga fyra iaf...:)

Har kommit en bit på vägen när det gäller att gå igenom bilderna efter resa, vet att jag ligger efter. Vardagen kom ikapp får jag väl säga så har inte tagit mig tid att sätta mig tidigare tyvärr.
Det är full rulle men har lyckats att inte bli stressad än iaf (1 v + 1 dag, får vara glad för det lilla), dock känner jag att dagarna är för korta. Hur har jag tänkt när jag fick för mig att jag skulle hinna med allt egentligen? Skrutt.

Igår var det dags för den årliga besiktningen av kissen. "Kläm och känn", blodprov (njure, lever och blodsocker) samt vaccination. Sen är katten redo för världen igen! ;) Dock så hade hon lite förhöjda njurvärden vilket gör att det blir ett återbesök om ca 2 mån för att kolla om värdet förändrats så vi får en bild av hur snabbt det går. Det kan vara ett tecken på att hon börjar bli gammal helt enkelt så en gissning från vet idag visar på någonstans 1-3 år kvar kanske. Dock kommer vi veta mer efter nästa blodprov. Hon äter medicin för höften/lederna vilket också kan påverka njurvärdet men å andra sidan så verkar hon helt fri från smärta tack vare medicinen så välbefinnande före tid. Hon ska ha det så bra hon bara kan den tid hon har kvar. Det är ingen svår prioritering direkt.

Ska nog ta och bädda ner mig och sova sött, känner att kudden ropar på mig nu.

Nu har jag snart varit hemma i en vecka och ett par reflektioner har dykt upp.

1, Jag trivs rätt (läs väldigt) med det liv och vardag jag lever! Har haft en riktigt toppen resa men ändå så känns det inte jobbigt eller ångestladdat att vara hemma igen. Var sak har sin tid. Måste säga att denna insikt gör mig varm om hjärtat ;)

2, Jag vill bli bättre på att ha ett öppet sinne. Nu i efterhand inser jag att jag hade kunnat få ut mycket mer av resan om jag vore bättre på just detta. Skulle gärna göra om resan igen med samma människor men ändra liten på min egen inställning för att få ut ännu massa mer upplevelser. (hade fortfarande inte hoppat bungy dock, en annan gång…kanske)

3, Vi har det fruktansvärt bra här i Sverige. Jag vet att jag levt i en ”skyddad” värld där jag inte behövt oroa mig för att gå hungrig eller om vi kan bo kvar där vi bor och sådana saker, har inte behövt använda de skyddsnät som vi har i Sverige helt enkelt och jag vet att det är en stor förmån för näten funkar inte alltid som det är tänkt. Trots det så har vi nät som fångar upp de flesta. Vem som helst kan bli vad som helst bara vi är villiga att göra jobbet som krävs. Det handlar om inställning och handling. Jag har tidigare lätt hamnat i ett ”offertänk” om varför inte ditt och datt var si och så. Det gav mig ingenting. Eller, det gav mig ångest, frustration och gjorde mig avundsjuk på allt alla andra hade istället för att se till det jag hade själv. Det får mig ännu en gång att uppskatta punkt 1 ovan, att jag lyckats skapa ett liv där jag är lycklig (för det mesta) och (för det mesta igen) jag kan vara glad för min omgivnings framgångar istället för att nervärdera mina egna. Jag förstår att det finns människor här också som inte har det bra, det jag har svårt att förstå (tack vare att jag varit skyddad) är hur vi kan ha människor som är hemlösa trots alla dessa nät? Men återigen, detta är en värld jag vet väldigt lite om, jag spånar mest just nu.

4, Det är väldigt lätt att efter en sådanhär resa tänka att det är synd att ”afrikanerna är så långt efter i utvecklingen” när det gäller teknik och sätt att tänka för att hushålla med resurser mm. Exempel som vi pratade om på resan var hur en familj som fick en get, för att kunna få mjölk mm under en längre tid, kort och gott valde att slakta geten och hade en festmåltid med familj och grannar. Är man ekonomisk i grunden som jag så är min första tanke att ”det var väl dumt att inte tänka längre på hur denna get kan försörja familjen, hjälpa till att ploga och kanske avla fram fler getter”….men de har inte samma referensramar alls som oss. För oss handlar det om att kunna konsumera och resa, för dem mer att de själva, familjen och de i omgivningen ska må så bra de kan och klara sig, dag för dag. Så får man en get kan man unna sig det lilla extra som de annars inte kan. Och annars så vet de hur de ska klara sig så bra de bara kan, dag för dag. De kanske inte strävar efter mer…efter överflöd. Om man tänker på hur mycket vi konsumerar och slänger så skäms jag nästan. Mitt I-landsproblem handlar om att vi skulle vilja hitta ett boende med uteplats och garage…samtidigt som vi bor i en bra lägenhet med inte bara 1 utan 3 parkeringsmöjligheter…men vi kan inte grilla direkt från lägenheten, vi kan inte stå i ett eget bås och meka…men hur stort behov är det, egentligen?

Jag tror inte att man hjälper någon genom att tycka synd om dem, tvärtom. Men genom att förstå deras referensramar som ligger till grund för deras beslut så kan man mötas och på så vis kanske komma fram till en förbättring tillsammans. Men det kräver att vi investerar tid och ifrågasätter våra egna referensramar och det är inte så lätt som det låter. Jag är långt ifrån där, det om något fick denna resa mig att inse och det är dels det jag menar med punkt 2, att ha ett mer öppet sinne.

5, Det är jobbigt och obekvämt att se sig själv med granskande ögon och försöka se vart man kan förstärka sig som person, men det är nyttigt! Ibland behövs det hjälp också…konstruktiv sådan ;)

Resan i sig då…jag ler när jag tänker på den. T.o.m. åt när jag satt i bussen och det regnade in och en massa sådana saker som jag inte direkt alltid skrattade åt när det hände. Är absolut något jag kan tänka mig att göra om och sitter redan och filar på en plan för det, blir dock troligen Sydamerika nästa gång. När vet jag inte. För mig var detta ett bra upplägg på resa, lite likt lumpen kan jag tänka mig. Är en person som behöver min egen tid i stor utsträckning men känner att det var inget problem i sig utan jag tog den tiden jag behövde helt enkelt. Har fått se massor som jag inte skulle ha sökt upp på egen hand. Har även haft dagar när jag varit uttråkad men ändå inte haft svårt att hitta på något (tant Madde klarar sig alltid med gott sällskap, bok, kortlek eller ett korsord ;)).

Många tankar och känslor just nu men kontentan är att jag sitter här med ett leende på läpparna, gott om minnen och nöjd med min vardag. Allt har sin tid och jag har verkligen tur som lever i en vardag där jag kan uppfylla mina drömmar.

2012-02-28:
Hej gott folk!
Hur har n det? Här är det varmt och härligt. Lite för varmt i solen men skönt med KD i bussen :D

Just nu rullar vi vidare i den Namibianska öknen från Sesriem där vi sov i natt för att kunna se soluppgången över sanddynen i öknen. Väldigt vackert om jag får säga det själv men fasen vilken promenad det var upp för sanddynen. Det var bussdag igår, ca 30 mil tror jag emellan Swakopmund och Sesriem, och så även idag då vi ska åka ca 50 mil från Sesriem till Lüderits som är vårt mål för dagen.

Söndagen spenderade jag i öknen åkandes fyrhjuling och sandboarding! Shit så kul det var!!! Det var något visst med att kunna åka fyrhjuling på sanddynerna och liksom på sidan som de gör när de cyklar runt runt i en ”någonting-”drom. Det är något jag absolut kan rekommendera om ni får möjlighet att testa det!

Eftermiddagen i söndags spenderades på stan i Swakopmund. I stort sätt alla butiker var stängda, eller hade öppet typ en timme på em/kvällen, men vi hittade lite att köpa iaf så jag är nöjd :) På kvällen gick vi och åt på Kückie, Springbook blev det för de flesta av oss. Väldigt gott kött! Sen blev det en ganska tidig kväll för mig, var rätt seg efter de senaste dagarna så somnade sött :)

Dagen igår började med sovmorgon, vi skulle inte lämna Swakop förrän vid 11 och stan är som sagt inte så stor så efter frukost och vi hade burit ut våra väskor så tog vi och strosade runt på stan lite för lite ”last minute shopping” vilket för mig resulterade i en coca cola light att ta med i bussen.

Sen var det buss som gällde. Jag var med i matlaget och vi hade lunch på vägen och så middag på campen. Naturen när vi åkte var väldigt storslagen. Swakopmund ligger precis bredvid både öknen och havet så vi hade öken på ena sidan och havet på andra en bit på vägen. Sen på vägen åkte vi emellan storslagna berg, underbart vackert! Lunch blev under ett träd som råkade dyka upp mitt ute i öknen och vanan trogen så började det regna när mitt matlag lagar mat. Inte mycket men några droppar.

Sen fortsatte resan genom landskapet och efter ett tag så började det regna rejält, det kommer bara några mm per år i öknen men igår handlade det om stormskurar så kom massor med vatten. Är bara när Rosa bussarna kommer som ”Gud” bjuder på regn ute i öknen... Det regnar in i bussarna också så de flesta madrasserna blev blöta mm men det är sådant man lär sig hantera. Middagen fick även den lagas i regnoväder även om det började spricka upp när maten började bli klar. Blev tidig kväll för mig, känner mig lite matt i pälsen så låg och läste och sen somnade jag sött för att vakna tidigt i morse som sagt. Tänka sig, vi fick se en soluppgång i öknen utan regn ;) Någon där uppe tyckte om oss helt klart. Vi såg även en luftballong stiga strax vid soluppgången, det måste ha varit en upplevelse att se!


2012-03-02:
Sitter på ännu en camp, ännu en gång vid en en ”river” (är det typ flod på svenska eller vad kallas det egentligen?) men denna gång nere i Sydafrika. Campen heter Bozbavok och ligger vid Orange River (floden). Med andra ord så har vi tagit oss över den sista gränsen och helt plötsligt inser man att vi faktiskt ska åka hem hyffsat snart. Väldigt dubbla känslor om det kan jag erkänna. Ska bli underbart att få hålla om mitt hjärta igen samtidigt så när detta äventyr är slut så kommer jag inte träffa detta gänget igen. Det känns väldigt kluvet.

I tisdags när jag skrev sist så var vi på väg emot Lüderits, en gammal diamant stad som (otippat nog?) hade tyska namn på gatorna och tydliga anor från tyskarna. Vi kom dit på kvällen till en väldigt vindig men vacker stad. Eller, staden i sig var inte så vacker men vi bodde på en camping som hade havet som granne (låg kanske 10 min promenad från stan) och det var så vacker natur! Klippor, solnedgång...ungefär som Grekland, mycket vackert! Vi tittade runt lite och jag lade mig och lyssnade på havet en sväng, super nice! :) Sen gick vi in till stan för att hitta något att äta. Det enda vi hittade som var öppet var en tysk (otippad?) pub som serverade tyska delikatesser, pizza och grillad kyckling. Jag tog grillad kyckling med ris, fick en grillad kyckling med pommes... Africa wins again (standard uttryck på resan). Dock var jag så hungrig så jag reflekterade inte över att jag fått fel förrän jag hade börjat äta så det bidde pommes ännu en gång.

Efter maten tog vi en promenad tillbaka till campen och jag tog en lång och underbart skön dusch! Äntligen börjar vi komma lite söderut så det är mer ordentliga duschar där vi kan välja om vi vill duscha varmt eller kallt samt hur pass mycket sprut vi vill ha i duschen, vilken lyx! (Kommer NJUTA av att duscha hemma sen kan jag lova ;)) Och sen bidde det tidig kväll, typ alla i gruppen gick och la sig runt 21. Fanns liksom inte så mycket att göra på stan eller på campen så vi samlade krafter och sov sött.

I onsdags började vi dagen med att ”göra stan” i Lüderits. Det gick fort. Vi hade en timme på oss och jag köpte kex, dricka och sen var jag klar. Tog 10 min. Sen hittade jag ett par skjorts också så där gick väl en 5 min till. Sen tog A och jag ännu en promenad i stan, det tog max 15 min och sen hade vi häng vid bussarna till vi skulle fortsätta. Vårt första riktiga stopp för dagen var vis en utsiktsplats, Dias Point, där det blåste ännu värre än på campingen så vi fick hålla oss i. Vi fick se sälar och fina vågor och natur så det var helt ok. Vår busschaufför hittade dessutom en hajkäke som numera sitter i bussen.

Andra stoppet för dagen var vid den gamla diamantstaden, som hette något på K (har fotat skylten), där man brutit diamanter i flera år. Eller, historien handlade om tyskarna och ”the upper class” men det nämndes inte så mycket som de arbetare som bröt jorden för att hitta diamanterna, de var troligen inte vita. Det mesta som fanns i bostäderna var dessutom importerat från Tyskland fram till andra världskriget (tror jag det var). Intressant men det visade även på en del om hur samhället där ser, och såg, ut. Man kunde även köpa diamanter där. Allt från runt 1´000/sten till drygt 110´000/sten, bara att välja. Jag sparade mina pengar dock även om jag var lite frestad får jag erkänna *rodna *

Vi åt lunch vid den gamla spök-diamantstaden, i bussen då vi inte fick äta utanför...spännande regler. Så det blev frukost 2 ggr den dagen för vi kunde inte laga något mat i bussen direkt. Den ena bussen var i Lüderits igen för att fylla på våra gasoltuber. Det jag inte visste förrän igår var varför de var lite sena tillbaka. De hade parkerat fel i stan så de hade hunnit med att bli gripna, komma till domstolen, få en dom i domstol innan de kom tillbaka. Ibland kan det gå snabbt även i Afrika för så sena var de inte.

Efter lunchen begav vi oss vidare söderut emot gränsen till Sydafrika. Vi kom inte så långt dock eftersom BULL-bussen gick sönder efter drygt 12 mil. Killarna mekade med bussen i ca 3 h, i gassande sol. Sen började matlaget fixa middag så vi kunde äta något innan vi packade in oss i en buss, förutom D och R (busschauffören i BULL-bussen samt ”Co-drivern” i samma buss). Vi tyckte lite synd om dem men de höll gott mod och hade delat ett 6-pack öl på busstaket och kollat på stjärnorna på kvällen. De lyckades fixa bussen i torsdags och kom ikapp oss här på campen på kvällen. Men som D sa, vi kommer alla komma ihåg skottdagen 2012 ;D

Vi fortsatte kuska mil efter middagen och M, chauffören i vår buss, körde nonstopp i drygt 1,5 + 1,5 h innan vi stannade för kvällen. Tur att planen var buschcamp från början så vi hade förberett oss för det när det gäller mat och vatten. Vi hade ingen tid att passa utan vi skulle ändå köra så många mil vi kunde så ”tur i o-turen”. Innan vi lämnade andra bussen hade vi lastat över allas bagage och tömt bussen på det vi kunde undvara men maten och vattnet hade vi kvar det mesta. Det var en väldigt överlastad buss som kom skumpandes och vi som har skrattat om hur de fraktar och lastar djur på denna kontinenten. Kan säga att jag är såååå glad över att vi slapp regn under denna etapp på vår resa.

Vi klarade även den kvällen hyffsat bra med andra ord även om vi var 42 personer i en buss. 2 sov i tält och 23 på taket och vi andra i bussen. Det gick det med, otroligt nog. ”Finns det hjärterum...” ;)

Torsdagen började tidigt för oss, vi skulle bara ta oss över gränsen och komma till campen egentligen men alla ville bara gärna komma fram. Vi packade in oss i bussen igen och så kuskade vi mil. Åt tidig lunch innan gränsen och sen gömde vi mat (får inte föra över viss mat över gränserna) och rörde oss emot gränsen som gick bra, snabbare än vad vi trodde. De letade mat och blev glada när de hittade en kylbox, mindre glad när den var tom och sen började de bara sucka och stånka och tröttnade på att leta vidare. De var Afrika-motiverade. Och jag vet att det låter väldigt hemskt men jag har fått en helt annan inställning till Afrika och afrikaner när det gäller arbete här. De gör det de absolut måste och inte mer, låter hemskt men så har det varit på de platser vi har varit hitintills.

Hur som kom vi över gränsen, åkte sista milen till campen och sen var vi framme vid vårt hem för två nätter. När vi väl kommit fram fick vi information om att andra bussen var på väg hitåt också så det var goda nyheter. Bara för pojkarna i BULL-bussen att börja kuska mil för att ta sig hit. Eftermiddagen spenderades i skuggan i baren, det var uppåt 40 grader även där så det räckte gott att bara hänga lite.

På kvällen bjöds det på Gris-fest, dvs att Rosa bussarna bjöd på helstekt gris med tillbehör. Väldigt gott och mysig afton! Blev lite senare än vanligt men runt halv 1-1 blev det iaf, alltid något för en pensionär som mig ;)

Dock så hände något supertråkigt i natt när två resväskor blev stulna i den andra bussen någon gång efter kl 2 i natt. Folk sov i bussen och andra var vakna på campen och festade/rörde sig på området. De drabbade var dessutom D och R (chaufförerna i BULL-bussen) som redan haft en lång dag så de har haft det lätt för att hålla sig för skratt. D blev av med allt förutom sin mobil, passet och kläderna på kroppen. Allt innebar massa kontanter och ett par diamanter som han hade köpt i diamantstaden. Typiskt. R hade mest lite kläder i sin väska men ändå, trist när man inte får ha saker i fred. Polisen har varit här i 3 vändor dock och sista gången hade de en misstänkt med sig så de verkar ha hittat den skyldiga men ingen väska så den är nog borta för alltid.

Som sagt, tråkig start på dagen. Alla blev lite chockade. Men i övrigt har dagen bara bestått av solning (även för mig men inte fått någon färg direkt) och bara ”bar häng” med tanke på att det inte finns så mycket annat att göra här. Dagen har dock varit bra och det är nog den sista riktiga semesterdagen vi kommer ha på denna resa så jag har njutit. Värmen börjar ta på mig dock så det ska bli skönt att komma söderut så det kan bli lite svalare, faktisk. Klagar inte så utan bara säger att variation förnöjer :D

Imorgon bussdag, KD rules :)


2012-03-05:
Det var ett tag sen jag skrev nu igen. Dagarna har gått fort och vi har sett mycket även om vi haft en del bussdagar för att komma ner till Afrikas sydspets. Sitter på ett café/bar och har köpt in en drink för att kunna låna deras internet lite så sammanfattar de senaste dagarna lite i korthet.


Fredag (sist jag skrev)
Heldag på campen vid Orange River. Blev sol, läsa, korsord. Bara vara och ha det bra tid med andra ord! Lite tråkigheter i och med väskorna som blev stulna. De har inte hört något mer om det heller tyvärr.

Kvällen bestod av mat, utforskning av camp, kortspel och så stup i säng och nanna sött. Somnar väldigt lättvaggad nu för tiden. Inga sömnproblem här inte.


Lördag
Bussdag Orange River – Paarl. Det blev en lång dag i bussen men vi var förberedda på det så det över förväntan. Schemat hade ändrats lite så vi kunde nå Kapstaden så vi tog en ordentlig bussdag till Paarl.

Första stoppet var i staden Springbok för att handla ”proviant” till bussdagen. Det var en livlig stad för att vara så tidigt på morgonen, kanon! :) Sen var det i stort sätt bara raka vägar genom landet. Raka vägar och härliga vyer, nice när man slipper köra. Bussdagen blev nästan 12 h med stopp i Springbok och sen på vägen för lunch.

Campen vid Paarl var väldigt stor! Campen kommer jag tyvärr inte ihåg nu vad den heter (det är så många på så kort tid) men det var den första större campen med en massa andra människor. Förstå att vi blev chockade, nästan som att befinna sig i en civilisation bara sådär, utan förvarning ;) Vid ännu en flod (som en massa folk satt och fiskade vid), två pooler (massa barn, jag höll mig borta) och så kiosk. Grisar och getter hade vi som granne dessutom, nästan som hemma...eller hur man nu säger...har dåligt med grisar och getter i min absoluta närhet men det är djur vi har hemma i Sverige iaf ;)

Något som märktes väldigt tydligt nu när vi åker igenom Sydafrika är att det finns mycket mer pengar här än i de andra länderna vi har åkt igenom. Men klyftorna är även de väldigt stora! Många intryck!


Söndag
Paarl – Fish Hoek.
Vi fick lite sovmorgon och packade ihop oss och lämnade campen strax innan 9. Första stoppet fär dagen var ”Fairview” för vinprovning. En mycket trevlig upplevelse dock innan vi fortsatte söderut. Efter många mil kom vi senare även fram till Cape Agulhas och platsen där Atlanten och Indiska Oceanen möts. Vi stannade till en liten sväng för lite foton och bara njuta av de mäktiga haven som möts där nere i söder :) Härligt!!!

Målet för vår dag var Fish Hoek och en camp där för att egentligen bara övernatta. Blev middag på ”Spur” för de flesta av oss, massa mat, massa gott! Sen var det telefonsamtal till mitt hjärta som gällde och OJ så underbart det var att höra hans röst igen. Längtar massor efter honom även om det kommer innebära att detta äventyr kommer vara över när jag äntligen får träffa honom. Kluven känsla men allt har sin tid och kommer njuta av de båda i sin tur.


Måndag
Idag. Sitter och försöker komma ihåg vad det är vi har gjort idag och det går sådär känner jag. Kan knappt komma ihåg de senaste dagarna heller så kan inte garantera sanningshalten i det jag skrivit idag.

Vi började vår resa från Fish Hoek runt halv 9 med sikte på Boulders Beach (Simons town) för att se på pingviner. De var små, de var söta men jag betalade inte för att se på den drös som fanns om man just betalade. Hittade ett gäng ute på stranden i det fria och de var rätt söta de också ;)

Efter Simons town styrde vi kosan emot Cape Point och de MÄKRIGA klipporna där. Blev även en lång promenad i det fina vädret följt av en mindre flashig lunch på berget med den underbara utsikten. Jag bara ÄLSKAR havet, vågorna och naturen när människan inte varit där och påverkat. Underbar upplevelse!

Dock blev lunchen (19 cm pizza som förvisso var god men tja...den mättade också) avbruten av ett gäng babianer som var på matjakt och jag kan lova er, de är aggressiva!!! Det var bara att söka skydd och gå därifrån. Mindre rolig upplevelse, flodhästar och babianer är farliga djur. Pingviner söta (att komma ihåg!) ;)

Framåt kl 15 nådde vi vårt mål för dagen, Kapstaden. Det är ingen liten stad.

Den är rent utav stor, massa stor! Det är inte Afrika längre, så är det bara. Visst, det finns kåkstäder och områden som är mindre välbärgade men folk här klarar sig även väääldigt bra!

Hur som har vi kommit till stan, installerat oss på vårt vandrahem ”Blue Mountain Backpackers Hotel”. Det funkar och har bra läge. Sen har jag bott på bättre ställen men ändå.

Vi har några i gruppen som åkte hit lite tidigare och utav de 3 har 2 av dem blivit rånade sen i lördags...på totalt 21´000:-....gäller att hålla i sina saker här. Plus att vandrarhemmet är väldigt tydliga med att de har problem med att saker blir stulna...känns bra?

Här i stan har vi hunnit med att gå ut till ”Waterfront” och bara strosat runt, ätit gott och tagit taxi tillbaka till stan. Nu ska jag ta och vakna lite och göra oss redo att träffa gänget på puben mittemot vandrarhemmet. Kommer somna ovaggad ikväll också....;)

Ha det gott ni där hemma så får vi se när jag skriver igen. Har tillgång till internet men kommer vara några fartfyllda dagar innan jag landar i Svedala igen på söndag.

Sitter på hotellet ”The Grüner Krantz” nere i Swakopmund, Namibia. Dagarna här har bara försvunnit, det är lite skrämmande ärligt talat. Vi kom hit i torsdags och imorgon åker vi igen. Och om två veckor är jag hemma igen, sjukt. På ett sätt ska det bli skönt att komma hem till mitt hjärta igen, och alla er andra men jag har en viss prioritering ;), men på ett annat så känns tanken väldigt konstigt. Det har redan gått tre veckor här nere i Afrika, mer än halva tiden. Jag är inte klar än.

I fredags var det dags för Pink-fest och det var länge sen jag skrattade så mycket som denna afton! Tema, rosa självklart! Vissa hade mer fantasifulla kreationer än andra, självklart. Frun här blev lite smårund om tassen men inte värre än att jag kunde bete mig så det kändes bra trots allt ;) Men det var fullt pådrag och en händelserik afton. Själv så valde jag att dra mig tillbaka när skandalerna började här så jag missade allt sådant (skönt!) men enligt några ”locals” så var det bl.a bråk utanför hotellet (dock ej med pinkare utan det var en hel del annat folk med också) och det är ju något man gärna missar. Hur som hade jag en kanon kul kväll som jag kommer minnas länge :)

Lördagen blev lite lugnare, de flesta var sega så det blev sovmorgon (chockad? ;)). När två från gruppen skulle gå och köpa en fallskärms t-shirts kunde jag dock inte låta bli så jag bokade ett hopp jag också. Spontant sådär. Var ju ca 8 år sen jag hoppade förra gången så jag kände att jag kunde tänka mig att göra om det. Efter att jag bokat hoppet så gick några av oss lite runt i ”byn”. Swakopmund klassas säkerligen som en stad, eller det är en stad, men det är en väldigt liten sådan och vi hann utan problem även ner till havet och bara njuta lite av havsluften och solen.

Sen blev det dags. Kl 2 hämtades vi (vi var 3 från gruppen som skulle hoppa) för att åka ner till centret och skriva under papper mm. Sen fick vi vänta en bra stund då gruppen skulle kompletteras med en kanadensisk tjej. Men efter nästan en timme var det äntligen dags att bege oss emot flygfältet. Vi hämtade upp vår pilot för dagen, Mattias, på vägen. Väl på det lilla flygfältet (mitt ute i....hmmm, öknen...) så stod det ett liiitet liiiitet plan med plats för typ 6 pers + pilot. Det var lite skugga och så några containrar också med alla grejer som behövdes för att hoppa på plats.

De andra två från gruppen fick hoppa först då de är ett par. Hon var dessutom väääldigt nervös och på väg att backa ur även i flygplanet när det var dags att hoppa. Hon stod i dörren och sa ”No, no, nooo” och försökte klamra sig fast men instruktören hade kastat sig ut med henne och strax började hon skrika ”Weiiiiiiiiiiiiiiii” istället och var redo att hoppa igen så snart hon hade landat. Bra betyg ;)

Sen var det dags för kanadensiskan och jag. Konstigt nog kände jag mig inte nervös än, ärligt. Flygturen upp tog knappt 20 min och jag passade på att titta på utsikten. Rätt så märklig syn ändå med en stad mitt i öknen. När jag fick se att det var 5 min kvar tills vi skulle hoppa kom jag att tänka på en sak: ”Jag har glömt borsta tänderna idag.” Killen jag skulle hoppa med satt och höll om mig då och då och skämtade om lite allt möjligt, han var rolig! :) Vi var båda överens om att vi gillade våra liv så detta skulle gå fint. När vi nådde rätt höjd flaxade piloten med planet så hopparna visste om att det var dags. Först hoppade en ryss som troligen hade cert (han hoppade även första vändan när de andra två i gruppen hoppade), sen kanadensiskan. Sen var det min tur. Vi kröp fram till kanten och jag satte benen under planet och jag blev tagen av den underbara utsikten. Jag var verkligen inte nervös utan jag NJÖT verkligen! Sen började han gunga fram och tillbaka och på fyra så gjorde vi kullerbytta ut ur planet. Ca 30 sek fritt fall (UNDERBART men blev väldigt torr i munnen) och sen utlästes skärmen och vi gjorde lite piruetter och jag fick svänga lite på vägen ner. Selen satt lite snett så fick lite ont vid typ axlarna men i övrigt var hoppet bara super. Är sååå glad över att jag ångrade mig och hoppade!!! Kommer troligen bli någon mer gång. Har haft lock för öronen nästan hela dagen idag också men det gjorde inte ont i öronen som det gjorde första gången iaf och det är bra.

Efter hoppet tog hopparna, ryssen och de från kontoret semester och drack lite öl innan vi åkte tillbaka till stan. Man gör tydligen så här? Förutom det så måste jag säga att jag var riktigt imponerad vad det gällde säkerheten kring hoppet, kände ingen oro alls för att något skulle gå fel.

Väl åter på hotellet så var det bara upp på rummet och vända då vi var några som skulle ut och äta och sen gå på bio. Det blev ”The Lighthouse” (rekommenderat ställe men dyrt med Afrikanska mått, nästan samma priser som i Sverige t.o.m.). Jag valde en ”Surf and Turf” minus surf...dvs Oryx kött (350 gr) som egentligen serverades med skaldjur men kände inte för skaldjur när det skulle serveras 350 gr kött... Väldigt gott får jag erkänna! Dock drog måltiden ut på tiden så bidde ingen bio för mig. Jag frös dessutom rätt massor så blev att återvända till hotellet där jag fastnade i en diskussion med några andra på rummet och helt plötsligt hade det gått två timmar och jag somnade sött så fort huvudet landade på kudden.

Idag var det dags för nya äventyr, fyrhjuling och sandboarding. Det var så himla kul!!!!! Först åkte vi fyrhjuling dit vi skulle åka sandboarding. Det var ett ”combo paket” så vi fick bara köra liggande sandboarding men det var det jag helst ville göra. Det var sååååååå kul! Skit jobbigt att gå upp för sanddynen dit vi skulle åka ifrån dock men det var värt de två gångerna jag orkade göra det :) Klarade mig även hyffsat från att få sant i munnen så bara det är två tummar upp :D

Sen blev det nästan 1,5h fyrhjuling i öknen och shit så super kul det var också! Satt med ett leende på läpparna hela tiden även om det var lite scary på vissa ställen men det var verkligen en upplevelse att åka runt på fyrhjuling i öknen och bara se just öken överallt. Trots att öknen ligger precis vid staden, vi har kanske 1-2 km till där öknen börjar och har inga problem att se det från hotellet. Kan varmt rekommendera att ni testar detta om ni får möjlighet! Jag körde en automat i och med att jag aldrig kört något liknande förut. Lite halvslö men ändå fullt tillräckligt för mina behov!

När vi kom tillbaka till hotellet så var det dags att överraska mitt hjärta med en litet telefonsamtal. Vi har inte pratat på telefon sen han ringde mig när jag stod på Arlanda och grät för att jag saknade honom så. Det var helt underbart att få höra hans röst igen men samtalet varade bara i drygt 7 min för sen tog pengarna slut. Tur att jag har kontaktkort för annars hade det blivit dyrt när jag kommer hem... Vi har hörts varje dag på sms och det har varit underbart, det hjälper mig med saknaden :)

Efter ett efterlängtat samtal med mitt hjärta och en välbehövlig dusch så gav vi oss ut för att hitta en sen lunch i denna stad. Vi fick leta. Det enda vi hittade var först KFC men det har blivit en hel del friterad kyckling på sista tiden så inte ens jag var sugen på det. Som tur var hade restaurangen bredvid (tänka sig, även den var tysk...*chocked*...som allt annat i denna tyska stad mitt i Afrika typ) öppet och jag fick en schnitzel och mina vänner var sin bratwurst. Sen var vi redo att gå runt lite i staden och fota lite. Råkade även gå förbi gatustånden vid vattnet och jag hittade lite saker iaf (SHOPPING ;)). Inte mycket men lite iaf. Sen gick vi på stranden lite och ut till piren, vidare genom stan och så hittade en supermysig affär av en slump som hade öppet emellan 17-18 på söndagar, perfekt tajmning! Där hittade jag även lite mer att köpa men hade kunnat köpa mycket mer än vad jag gjorde. Hittade bl.a. ett armband som jag är supernöjd med!

Mat för kvällen blev på Kücku (tror jag det stavas). Ännu en tysk restaurang som jag fått tips om att jag var tvungen att testa springbocks på. Och det gjorde jag. Och det var gott, massa gott! Skulle tagit annan sås dock med det är absolut ett kött jag kan rekommendera om ni får möjlighet att smaka. Fick även smaka en bit struts. Inte lika gott men helt ok.

Sitter nu på rummet och har packat om lite inför vidare avfärd imorgon emot Sesriem och soluppgång över öknen på tisdag morgon. Är super trött så ska ta och tacka för mig idag så får vi se när jag kommer åt internet nästa gång.

Simma lugnt :)

2012-02-24:
Som ni kanske vet är vi på plats i Swakopmund och tillgång till internet och stad innebär att jag inte sitter vid datorn och skriver lika mycket om mina dagar längre (ironiskt?) men lite ska jag nog få ihop ;)

Igår hade vi bussdag, 40 mil från Outjo till Swakopmund här vi ska stanna till på måndag då resan fortsätter söderut. De 40 milen gick fasligt fort och vi var framme på vandrarhemmet kl 15 (då hade vi stannat på vägen och bokat aktiviteterna innan) och hann ändå stanna för lite extra kiss-stopp då det var ”Bull-fest” (den andra bussen heter Bull) på resan ner och ja...den bussen var väldigt grisig när vi kom fram. Jag valde att fortsätta åka i Bill på vägen ner och vi var kanske 10 pers av 45, extra chauffören åkte hos oss och han som körde Bull satt med toalettpapper i öronen för att stå ut ;)

När vi fått våra rum och kommit i ordning lite så valde vi i rum 3 att ”göra stan”, dvs hitta något ”litet att äta” då vi kände oss lite hungriga sådär kl 16...det blev att dela en pizza med en i gruppen och det blev även min middag. Efter maten gick vi ner emot havet och vi kände på Atlanten, gick ut på piren och insåg att här är det allt svalare än tidigare så vi började röra oss emot staden igen. Hittade en mataffär som fortfarande hade öppet (det mesta stänger 18 här men mataffären hade öppet till 19.30 iaf) så vi kunde köpa lite kakor och MJÖLK! Så vi hade ”kak-fest” på kvällen, drack ur piratmuggar dessutom ;) Det är så fika ska se ut! Eller var det barnkalas? ;)

Blev heller ingen fallskärm för mig. Väljer att lägga mina pengar på annat istället, hajdyket i Kapstaden ska tydligen kosta runt 2000 bara den, lika mycket som fallskärmen. Men kommer bli liggande Sandboarding samt 4-hjuling (automat för mig, bara 125 kubik dock) i öknen på söndag, kommer bli spännande. Så idag väntar lite shopping i stan, Pink-fest ikväll (kommer bli blött har jag en känsla av...) och sen får vi se vad vi hittar på imorgon...sovmorgon skulle jag tro..*host * Har lovat att hjälpa till att laga mat kl 4 i em också till festen ikväll. Det är rätt skönt att ha egentid och tillgång till ”civilisation” faktiskt. Har dessutom lyckats få ett sår på knät (ingen fara, bara lite hud som saknas, finns folk som har det bra mycket värre i gruppen) så det är skönt att vara i en stad så jag kan lufta det på dagarna så det kan läka snabbare :)

Idag har vi bara hunnit med frukost, de som ska göra aktiviteter är iväg och M och jag ska bege oss ner emot stan (vi fastnade vid datorerna bara...*rodna *). Sen börjar em snart här :) Dessa ”pink-fester” är tydligen väl kända så det kommer komma folk från stan här också och närvara ikväll. Kan bli spännande. :)

Dags att ge sig ut i verkligheten här nu, ha det gott ni där hemma :)